När jag inte bakar, då rider jag. Så ofta jag bara kan. Jag red som barn, men hade sedan ett uppehåll på hela 18 år. Men sen en dag för två och ett halvt år sedan hittade jag tillbaka till stallet och nu kommer jag aldrig lämna det igen! Att rida och pyssla med hästar är något jag inte klarar mig utan. Man ska göra det som gör en lycklig! Men ibland går det inte som man tänkt sig.
I fredags var en sån dag. Jag red en lektion där jag red runt, runt på en stor volt med två små hinder placerade på varsin halva av volten. Det gick ju fint och flöt på bra, men plötsligt hamnade vi i lite otakt...
...och hästen stannade framför ett hinder och jag hamnade bredvid honom på marken! Ja, man är ju inte en riktig ryttare förrän man ramlat av hundra gånger, eller vad man nu säger. Hm. Ett som är säkert är i alla fall att man traditionsenligt ska bjuda på tårta. Vilket min ridinstruktör inte var sen att påpeka ;) Så när jag åkte till stallet igår hade jag med mig den här lilla tårtan, med en ganska exakt återgivning av scenen när jag fallit av.
Det är första gången jag modellerat mig själv. Lite skum känsla. Jag skulle väl inte säga att det är så där extremt likt kanske, men på ett ungefär så där ser jag ut när jag rider. Ofta helsvarta kläder, hjälm och säkerhetsväst.
Roligast var ändå att modellera hästen, han blev en knubbig liten sak, ganska gullig! Tårtan var fylld med hemgjord vaniljkräm och rabarberkompott.
Ha det fint!
/Ida
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar